Roffe

Alaskan Malamute Roffe var en av sju valpar i sin kull. Jag köpte in honom då hans kennel trodde starkt på honom som draghund. Hans första tid var en otroligt glad hund, full av livslust. Han sprang mycket lös i skogen för att bygga upp kroppen på ett naturligt sätt. Han fick senare även simma en hel del innan vi startade med lätt dragträning. Från början visade han fantastiska dragegenskaper. Av alla Malamuter jag kört är Roffe den som haft bästa dragskallen. Han hade bara fokus på en sak när han fick på sig dragselen, -Framåt.

Roffe var alltid glad och lekfull. Han påminde nästan mer om en fågelhund än en malamute på det sättet. Fanns de minsta lilla chans att leka tog han den direkt. Han var som en valp även när han blev lite äldre.

Roffes och valpar i hans kull

Jag tyckte han sprang lite annorlunda och strax efter den iaktagelsen drog han kortare och kortare. Vi hade vid det här laget fått rapporter om att fler i kullen hade problem med höfterna. Ett kullsyskon var redan avlivad pga. höften hoppat ur led. Vi åkte in och röntgade hans höfter och det visade sig att han hade E-höfter. Nu drog han inte alls och visade tecken på smärta. Det var bara att ta det tunga beslutet att han skulle få somna in innan han fick ännu svårare smärtor.

Roffe föddes i en kull med åtta valpar. Det var många i kullen som hade dåliga höfter. Tre av dem avlivades innan de fyllt två år pga. höftledsproblem. De hundar i kullen jag känner till har följande status:

  • E-höft och avlivad vid 1,5 år.
  • D-höft och avlivad vid 1,5 år.
  • Höft som hoppat ur led innan hunden röntgats. Veterinär rekommenderade omedelbar avlivning.
  • D-höft, operation och ny höftled i titan.
  • C-höft.
  • C-höft.

Trots resultatet på denna kull har ytterligare en planerad kull tagits på Roffes mamma.

Trap Line Two Rivers Roffe

Roffe några timmar innan han somnade in…

Roffes sista resa till veterinären

Roffe på väg mot hundhimlen…